Information
LĂ€s Salemfacklan
Kontakt
 

Massivt tÄg trots ...
Full fart till sis...
Tandlöst motstÄnd ...
Fortsatta utdelnin...
Kampanjnyheter...
Kampanjen fortsÀtt...
RikstÀckande infor...
Bussresa till Sale...
Media och lögnerna...
Massiv kampanj inl...
[Arkiv]

2000
2001
2002
2003
2004
 

Minnesfonden
Mordet
Personen Daniel
Minnet hålls vid liv
De rättsliga efterspelen
Informationskampanjer
Etablissemangets roll
 

Filmer
Bakgrundsbilder
Bilder frÄn tidigare Är
 

English
Deutch
 

1 600 hedrade Daniel (Artikeln Àr hÀmtad frÄn info14.com)

Ytterligare 400 personer slöt upp i den Ärligt Äterkommande minnesmanifestationen för Daniel Wretström. Det bevisar frÀmst tvÄ saker; dels att vi aldrig glömmer och dels att vi aldrig förlÄter!

En enorm folksamling av patrioter nÄdde ögat nÀr pendeltÄget stannade vid Rönninge station för att slÀppa av ytterligare flera hundra patrioter för att integrera sig i den redan församlade folkmassan. NÀr struktureringen av sorgetÄget skulle till att slutföras hade mÄnga deltagare redan stÄtt pÄ samlingsplatsen i en timme. Deltagarna visade prov pÄ föredömlig disciplin dÄ ingen klagan framfördes över kylan och över en eventuell frustation i att bli fördröjd pÄ plats en lÀngre tid. I den bitande kylan som rÄdde vÀrmde den svenska folkgemenskapen.

Stressade poliser, lugna patrioter
Organiseringen av sorgetÄget och dess deltagare pÄ plats försvÄrades en aning dÄ polisen vÀgrade att spÀrra av bilvÀgarna. I samma andetag som ansvarigt polisbefÀl klargjorde att inga bilvÀgar kommer att spÀrras av för att underlÀtta organisatörernas arbete och pÄ sÄ vis betydligt snabbare kunna fÄ det mÀktiga sorgetÄget i rörelse krÀvde polisbefÀlet att organisatörerna skall pÄbörja avmarsch. Vilket nekades och i stÀllet fick polisen förklarat för sig att vi avgÄr nÀr det organisatoriska arbetet Àr klart. Snabba kommandon och direktiv flög genom radiovÄgorna pÄ organisatörernas komradios och snart var 1 600 patrioter i rörelse.

Anhöriga först
Daniels bekanta, kamrater och anhöriga gick i första organiserade gruppering efter fyra kransbÀrare. DÀrefter fylldes tÄget pÄ med olika nationella grupperingars medlemmar och sympatisörer för att sedan pÄ ett naturligt sÀtt formeras med obundna nationalister som likt resten av tÄget formerades i grupper om tre personer i bredd. Början pÄ sorgetÄget beordrades avgÄng för att fÄ vandra ett 20-tal meter för att ge plats Ät övriga patrioter som annars inte hade fÄtt plats i den sista kolonnen av tÄget.

Facklor och hopp tÀnds
Efter den korta vandringen stannade tÄget upp och den första hÀlften fick order om att tÀnda facklor, den andra hÀlften tÀnde sina facklor en stund senare av den enkla anledning att de skulle fÄ sina facklor utbrÀnda innan de hunnit fram till mordplatsen. Snart lös alla facklor upp den mörka invandrartÀta förort dÀr Daniel tvÄ Är innan gick sin sista promenad. Nu tÀndes bÄde facklor och hopp i Salem. En stark konstrast, som en Àldre svensk man boende i Salem uttryckte sig efter att frÄn sin lÀgenhet sett med förtvivlade ögon vad kommunisterna i samrÄd och förstÄnd med riksdagsledamöter och frÀmlingar Àgnat sig Ät endast nÄgra timmar tidigare. Hur dessa hatsekter vandaliserade torget och misshandlade förbipasserande mÀnniskor med bland annat glasflaskor som tillhygge.

Podiet fylls med blommor
Omkring 30 minuter tog det för de frÀmsta i tÄget att nÄ mordplatsen frÄn samlingsplatsen vid Rönninge. Vid mordplatsen hade ett podium rests för att bÀra upp alla de kransar, blommor och ljus som de sörjande hade med sig. NÀr de frÀmre hade nÄtt slutdestination hade de bakre just hunnit att lÀmna samlingsplatsen. Vid podiet slussades först grupper om nio fram för att lÀgga ner sina medhavda blommor och tÀnda sina ljus för Daniel och tÀnka igenom vad som verkligen hÀnde med en ung svensk pojke för tvÄ Är sedan. Organisatörerna insÄg snabbt det ohÄllbara i att slussa fram sÄ pass smÄ grupper och ökade markant till 45 personer Ät gÄngen. UngefÀr som ett timglas fylldes mordplatsen pÄ med mÀnniskor i takt med att allt fler kunde komma fram till podiet och den lÄnga kön minskade.

KÀnsloladdad berÀttelse
I takt med att sorgetĂ„get minskade ökade folkmassan som samlats framför en lastbil varifrĂ„n det skulle komma att hĂ„llas tal. Den församlade folkmassan vĂ€ntade tĂ„ligt pĂ„ att talarna skulle presenteras. Vilket de kom att göra relativt snart av konferencieren Robert Almgren, han presenterade Daniels kusin Angelina för den drygt 1 600 personer starka publiken. Angelina berĂ€ttade om Daniels sista dag i hemmet, om hur Daniels lillasyster bad Daniel att stanna hemma istĂ€llet för att Ă„ka ifrĂ„n henne till den fest som han var pĂ„ vĂ€g till. Daniel och hans lillasyster sade adjö i ytterdörren och Daniel försökte muntra upp sin syster med att han snart var hemma. Redan dagen dĂ€rpĂ„ lovade Daniel sin syster att de skulle ses igen. Men Daniel kom aldrig hem, hans lillasyster fick aldrig se honom i livet igen. Angelina berĂ€ttade vidare om nĂ€r hon hörde pĂ„ nyhetssĂ€ndningar om att en man i 20-Ă„rs Ă„ldern hade blivit mördad i Stockholmsförorten Salem. Hon gav nyheten ingen större reaktion men nĂ€r hon senare fick uppdateringar om mordet i Salem och media beskrev den mördade likt de skĂ€llsord som mĂ€nniskor likt Daniel fĂ„r som ”skinnskalle, nazist” etcetera och att den mördade i Salem inte lĂ€ngre var i 20-Ă„rs Ă„ldern utan blott 17 Ă„r gammal förstod hon snart att det var Daniel som var den ”mördade nazisten i Salem”. Angelina berörda alla nĂ€rvarande med sin kĂ€nsliga berĂ€ttelse om sin kusin. Flera gĂ„nger under hennes berĂ€ttelse brast hennes stĂ€mma och tĂ„rarna trĂ€ngde pĂ„ vid hennes ögon. Alla delade hennes sorg. 1 600 mĂ€nniskor var dĂ€r av samma anledning som Angelina, att minnas och hedra Daniel. Visst, det gör inte att hon fĂ„r tillbaka sin kusin, men hon behöver inte vara ensam om sin sorg. Alla som har förlorat en person de Ă€lskat vet hur Angelina och resten av Daniels familj och vĂ€nner kĂ€nner sig. De som har förlorat en kamrat, sin mor eller sin far, sin syster eller sin bror, sin kusin eller sitt barn lider med Daniels anhöriga. Alla vi som har medmĂ€nsklighet och kan kĂ€nna sorg.

Starkt talarfÀlt
Efter Angelinas berĂ€ttelse var det svĂ„rt att finna ord. Massiva applĂ„der talade istĂ€llet. NĂ€r applĂ„derna efter flera minuter dog ut steg kvĂ€llens konferencier upp till talarstolen igen och presenterade Thomas Ölund som gick till hĂ„rt angrepp över det mĂ„ngkulturella samhĂ€llet som slet fram Daniel till dess offeraltare med blottad hals och lĂ€t en av Göran Perssons fotlakejer skĂ€ra halsen av Daniel. Thomas berĂ€ttade om en nöjd Khaled Odeh som stolt förklarar för sina vĂ€nner att han lurat rĂ€ttvĂ€sendet till att endast döma honom till psykisk vĂ„rd och hur resten av mördargĂ€nget har stigit i respekt sedan de i ett vĂ€ldigt stort numerĂ€rt överlĂ€ge mördat en försvarslös svensk pojke. NĂ€sta talare var Gereth frĂ„n den engelska tidningen Final Conflict som höll ett kortare anförande om hur mordet pĂ„ Daniel har passerat nordens grĂ€nser och sĂ€nt ut chockvĂ„gor i hela den nationalistiska vĂ€rlden. Gereth lĂ€mnade över lastbilsflaket till Björn Björkqvist som tog till orda och förklarade skillnaden mellan vĂ„rat svenska folk och kineser. I Kina vet dom att de inte har nĂ„gon frihet efter blodiga revolter medans den stora majoriteten i Sverige fortfarande Ă€r ovetande om att vi har röstat bort vĂ„ran frihet. Christian Worch frĂ„n Tyskland som talade hĂ€rnĂ€st var uppriktigt förbannad pĂ„ över hur kommunister, riksdagspolitiker och frĂ€mlingar haft frĂ€ckheten att samlas tidigare pĂ„ dagen för att försöka störa minnesmanifestationen. Han pĂ„pekade i vrede att hur mĂ„nga nationalister som de Ă€n mördar kommer det alltid att finnas tusentals och Ă„ter tusentals patrioter kvar som fortsĂ€tter kampen mot förtryck och för frihet. Christian rev ner applĂ„der och lĂ€mnade över en ilsken folkmassa till Marc Abramsson som pĂ„pekade vikten om att Ă„terkomma varje Ă„r till denna plats dĂ€r Daniel lynchades. KvĂ€llens sista talare var Jonas De Geer som lĂ€ste upp bitar ur Daniels dagboksanteckningar. Anteckningar om en dröm Daniel hade. Att fĂ„ leva sitt liv i fred pĂ„ en tomt med lantlig miljö med sina egna djur och sina egna grönsaker. Daniel drömde om att bilda familj. I dagboken skrev Daniel om att han och hans fru fick en vĂ€lskapt son som liknade honom mycket som han fiskade lĂ„nga stunder med. Daniel bildade aldrig nĂ„gon familj. Han fick aldrig leva i harmoni med naturen. IstĂ€llet slog mĂ„ngkulturen sina klor och knivar i hans kropp. Jonas tog Ă€ven upp RiksĂ„klagarens brev till samtliga Ă„klagare runt om i landet om att börja bedriva ett Ă€nnu hĂ„rdare Ă„siktsförtryck med husrannsakningar och hĂ€ktningar. Jonas ifrĂ„gasatte ocksĂ„ lagen om hets mot folkgrupp som nu skall innefatta Ă€ven homosexuella. Han drog en enkel slutsats om att en folkgrupp rimligen borde vara kapabel till att fortplanta sig, men den naturliga tanken har nog setts med blinda ögon och hörts med döva öron hos politiker som röstat för lagförslaget. Om de överhuvudtaget ens reflekterat över det osannolika att homosexuella Ă€r en folkgrupp.

Tyst minut och tillbakagÄng
En tyst minut för minnet av Daniel genomfördes och dÀrefter samlades alla deltagare för att lugnt och disciplinerat vandra tillbaka till samlingsplatsen vid Rönninge. VÀl framme upplöstes minnesmanifestationen officiellt och organisatörernas ansvar tog slut. Patrioter fyllde pendeltÄg efter pendeltÄg för att ta sig till Stockholms central. Deltagare som Äkt lÄngt fyllde sina bussar och bilar för att Äka hem. Allt under ordnade former.

Tid för eftertanke
Jag kĂ€nde aldrig Daniel, jag hade aldrig trĂ€ffat Daniel. ÄndĂ„ kĂ€nner jag att Daniel dog för min skull. Hade inte Daniel lynchats den kalla decemberdagen för tvĂ„ Ă„r sedan sĂ„ kunde likvĂ€l jag kunnats utsĂ€ttas för den tortyrdöd som Daniel genomled. Jag tar det som en plikt att Ă„terkomma Ă„r efter Ă„r till Salem för att visa Daniel och andra mördade, rĂ„nade och vĂ„ldtagna att de inte glöms bort och deras banemĂ€n aldrig kommer att förlĂ„tas. Att inte genomföra denna minnesmanifestation Ă„rligen uppfattar jag som ett hĂ„n och ett svek mot Daniel. Det Ă€r allas vĂ„ran plikt att ta upp den blodstĂ€nkta fanan som Daniel tappade i ett dike i Salem för tvĂ„ Ă„r sedan.

Artikeln Àr hÀmtad frÄn info14.com

E-post: salemfonden

Sitemap