Salem 2003

Den 6:e december var det dags för den fjärde Salemmanifestationen. Under hela november månad hade en intensiv kampanj genomförts för att informera Stockholmarna om vad som skett och varför manifestationen ägde rum. Få lyckades missa vårt budskap.

Massiv kampanj

På en rikstäckande nivå spreds närmare 150 000 flygblad, 90 000 klistermärken och över 5 000 affischer sattes upp. I Stockholmstrafiken hängdes även några hundra plakat upp liksom ett tiotal banderoller. Vid ett enskilt tillfälle var dryga 200 aktivister ute över hela centrala Stockholm och delade ut flygblad. Aktionen avslutades med att ett hundratal utdelare spred sig över hela Sergel torg med omnejd för att där dela ut flygblad den sista en och en halv timmen.

Många fler slöt upp

När alla samlades vid Rönninge station visade det sig att deltagarantalet hade gått ifrån 1 600 personer året innan till över 2 000. I raka led, fyra om fyra i varje gick tåget som en slingrande orm uppför mörkret.

En tvärpolitisk tillställning

När blommorna lagts ner hölls åtskilliga tal där den ena talaren var den andres antagonist. Salemfonden är en opolitisk fond vilket betyder att vi inte diskriminerar någon på grund av deras åsikter. Detta betyder i praktiken att de som får talartid ej på något sätt behöver tycka likadant som föregående talare. Tvärtom är det hela ett tvärpolitiskt arrangemang där talarna står för vitt skilda saker och kan vara sina direkta motsatser.

Vänsterns spektakel

Som vanligt skämde extremvänster ut sig. Ett misslyckat möte urartade när de fick för sig att försöka stoppa den legala manifestationen. Polisen buntade ihop bråkmakarna vilket verkade direkt avkylande på deras stridshumör. En efter en begav de sig sen frivilligt av så fort polisen gav dem tillstånd att kliva in i de bussar polisen rekvirerat. Efter lämnade de sig ett smutsigt torg med diverse tillhyggen och en krossad stridsmoral.