Salem 2004

Efter månader av hårt slit och 100 000 kronor i omsättning stod 1 600 människor i Salem för att delta i Salemfondens årliga manifestation för svenskarna mot svenskhatet. Kampanjen som föregick lördagens protest var massiv och alla som arbetade med kampanjen gjorde det ideellt. 50 000 flygblad delades ut, 1 800 plakat sattes upp, många tusen klistermärken spred information och över 100 banderoller hängdes upp i Stockholm där kampanjen koncentrerats. Även runt om i landet har ordentliga informationskampanjer genomförts, bland annat har det hållits fyra flygbladsutdelningar i Göteborg och affischeringar har genomförts upprepade gånger. På lördagen samlade sig pensionärer, ungdomar och barnfamiljer i Salem för att visa att nog är nog och att vi inte stillasittande tänker se på när svenskar rånas, misshandlas, våldtas och mördas just för att de är svenskar. En kraftig folksamling i Salem vägrade att finna sig i att de styrande politikerna och den svenskfientliga massmedian knuffat undan svenskarna till andra klassens medborgare.

Redan på fredag anlände busslaster med svenskar till Stockholm som ämnade att delta i Salemfondens manifestation och tillströmningen av människor fortsatte ända fram till omkring 17-tiden på lördagen. Pendeltågen mot Rönninge station och Salem fylldes upp av svenskar som alla hade samma mål för dagen. De som var bland de första på plats i Salem fick vänta tålmodigt på att alla deltagare skulle hinna till samlingsplatsen, trots den långa väntetiden var det en vänlig stämning på plats.

Bakom kulisserna var det dock febril aktivitet på Salemfondens vakter och funktionärer, inte minst sedan aggregatet till ljudutrustningen vid slutdestinationen gick sönder minuter innan tåget skulle till att sättas i rörelse och hela den avslutande verksamheten med musikframträdanden och tal hotades. Genom snabbt agerande körde en av Salemfondens funktionärer iväg till närmaste varuhus som sålde aggregat och införskaffade en pålitlig maskin som kunde användas för kvällens syften.

När de sista förväntade deltagarna infunnit sig i Salem började den stora folksamlingen att formera sig till ett tåg i led om fyra och fyra. De människor som stod längre bak i tåget var tvungna att vänta med att tända sina facklor tills de främre i tåget nästan börjat röra på sig för att facklorna inte skulle hinna att brinna ut med tanke på den tid det tar för en sådan stor mängd människor att vandra iväg. Under den omkring en timme långa vandringen mot platsen där 17-årige Daniel Wretström slogs och sparkades medvetslös av ett invandrargäng för att senare motta otaliga knivhugg och avslutningsvis få halsen avskuren av Khaled Odeh, ringlade sig en gigantisk orm av människor vars facklor lyste upp stockholmsförorten.

När den främre delen av tåget anlände till mordplatsen möttes de av ett vackert podium som skulle bära upp den stora mängd blommor, ljus och kransar som deltagarna burit med sig. Allt eftersom resten av tåget kommer fram till mordplatsen kan inte längre podiet ta emot fler blommor och kransar och som en halvcirkel runt podiet placerar deltagarna sina medhavda ljus, kransar och blommor. Under tiden som människor lägger ner sina blomster bjuder Salemfonden frusna deltagare på varmt och uppskattat te. När alla har hunnit besöka podiet och stoppat tiden för att minnas den omänskliga behandling den unga pojken Daniel från Surahammar utsattes för på exakt den platsen, för fyra år sedan börjar utan fördröjning ett musikuppträdande från två unga musiker som med akustisk gitarr och sång framförde ett musikstycke som skrevs bara några dagar efter den bestialiska lynchningen av Daniel.

Sedan gitarrens strängar ljudit ut och den klara rösten tystnat tog kvällens konferencier, Anders Lagerström, sig upp på scenen och förklarade att 1 600 människor samlats i manifestation. Lagerströms meddelande mottogs av varma applåder och han presenterade sedan kvällens första talare. Talen hölls av, i tur och ordning, Robert Vesterlund, Magnus Söderman, Anders Ärleskog och Stefan Rochow. Innan Stefan Rochow välkomnades upp på scen kallade konferencier Lagerström efter en representant från Salemfonden. Förvånad steg Robert Vesterlund upp och blev än mer förvånad när Lagerström överräckte en check på 30 000 kronor till Salemfonden som oavkortat går till arbetet för nästa års manifestation. Den generösa donationen överraskade samtliga närvarande som lät visa sitt uppskattande genom tunga applåder.

Efter att sista talaren klivit av scenen avslutades 2004 års manifestation av musikanterna som gjorde en förträfflig tolkning av det nationalistiska stycket ”För fäderneslandet”.

Att arrangera en så stor samling som Salemmanifestationen utvecklat sig till kräver ekonomiska resurser och osjälviska medarbetare som förbehållslöst ställer upp ideellt för Salemfonden. Salemfonden vill djupt och ärligt tacka alla som har bidragit till att göra manifestationen genomförbar. Det gäller allt ifrån organisatörer, distributörer, flygbladsutdelare, designers, gatuaktivister, korrekturläsare, it-ansvariga, ekonomiska bidragsgivare, skribenter, vakter, informationsspridare, funktionärer, fotografer till deltagare.

Nu lägger vi Salem 2004 till handlingarna, däremot ska vi inte lägga ner protesterna mot svenskfientligheten. Svenskföraktet måste bemötas och bekämpas varje dag för att kulminera i en stor och årlig manifestation i Salem.

För svenskarnas rätt – mot svenskfientligheten.

Väl mött i Salem 2005!