Salem 2007
2007 års Salemmanifestation föregicks av en ovanligt intensiv och utdragen häxjakt från etablerade medier och politikers håll. Inför detta års manifestation, den åttonde i raden sedan Daniel Wretströms mördades den åttonde December 2000, sade sig kommunpolitiker i Salem ”ha tröttnat” på att demonstranterna ”förstörde” Salem en gång om året, och beslutade sig därför för att försöka förbjuda manifestationen. Polisstyrelsen och kommunpolitiker överklagade polisens beslut om demonstrationstillstånd, och cirkusen var igång.
Blödiga artiklar om den hederlige medborgarens rädsla för nationalisterna varvades med politiska utspel om att den grundlagsskyddade demonstrationsfriheten borde inskränkas, i alla fall i Salem, i alla fall en gång om året, i alla fall när det gäller nationalister. Samtliga agiterande motståndare missade emellertid en viktig poäng: de senaste åren har antifascistiska grupperingar varit de som stått för kaoset när de under sina ”motdemonstrationer” slagits med poliser och gått bärsärkagång i Salem centrum.
Dessa hetsiga kampanjer till trots genomfördes manifestationen ytterligare ett år, med lite förseningar som enda allvarliga störningen. I sista sekund, efter överklagan av länsrättens beslut om att inhibera tillståndet för manifestationen, fattade kammarrätten ett beslut helt i linje med den lagstiftning som skyddar yttrande-, åsikts- och demonstrationsfriheten, och manifestationen kunde nu genomföras med lagen på sin sida.
Återigen lystes således den mörka förortskvällen upp av de tusentalet facklor som tändes till minne av mångkulturens och svenskfientlighetens offer. Under tystnad gick fackeltåget genom Salem mot platsen där Daniel höggs ihjäl sju år tidigare. Deltagarsiffran hade varken sjunkit eller höjts nämnvärt sedan föregående år, däremot kom det denna gång inte lika många utländska gäster som det brukar göra, antalet svenska deltagare hade således blivit fler. På talarlistan stod Thomas Ölund; Stefan Jacobsson; Stephan Günther från tyska Nordisches Hilfswerk och amerikanen Preston Wiginton.
Samtliga tal berörde den främsta anledningen till att vi år efter år samlas i Salem: för att uppmärksamma minnet av Daniel Wretström och rikta vår kritik mot det samhällssystem som sopade vägen framför hans mördare, men detta år mindes vi också en annan fallen kamrat. En av Salemfondens grundare, Timmy Grohs, gick hastigt och beklagligt bort bara ett par veckor innan årets manifestation. Hans minne hedrades av årets musiker med ett framförande av Stiggers Sleep well my brother och den till Timmy nyss skrivne låten I Novembers sista timma.
Efter ett sådant rörande farväl bjöd musikerna in till allsång med det numera i Salem traditionella inslaget För fäderneslandet, varpå manifestationen avvecklades och deltagarna återvände hemåt. För åttonde gången, sjunde året i rad, lämnades en livsruna vid en mörk busshållplats i den stockholmska förorten med hundratals blommor och ljus för att påminna förbipasserande om att på denna plats dog en sjuttonårig pojke till följd av det svek de folkvalda politiker vars uppgift borde vara att skydda honom begått. För åttonde gången, sjunde året i rad, lämnade ett tusental nationalister Salem med vetskapen om att inga försök till förbud kan stoppa oss. Vi kommer tillbaka, för åttonde gången, nionde året i rad, och visar att det finns en kraft att räkna med, en kraft som vägrar stå och se på när svenska ungdomar mördas, en kraft som vägrar förbjudas och låta sig tystas.
Vi ses i Salem 2008!
Dokumentation om Salem 2007
Nedan följer länkar till några av de artiklar som publicerades efter Salem 2007. Ett filmreportage från manifestationen länkas liksom en ljudinspelning.
Artiklar
Nationell Idag
Lyckad demonstration i Salem
info14.com
Framgångsrikt Salem trots massivt motstånd
Nationell Norrland
Rapport från Salem 2007
nd.se
De etablerade politikerna beklagar sig efter Salemmanifestationen
Oskorei
Salem som svensk medborgarrättskamp
Ljudfil
I novembers sista timma –minnessång till Timmy Grohs som avled innan Salem 2007